INGENJÖRER MÅSTE SVARA PÅ MILJÖNS NÖDROP
INSINÖÖRIEN ILMASTORINTAMAS SKOLPOLITISKA MANIFEST
Klimatförändringens och andra klimatkrisers framfart definierar den yngre generationens liv mer än något annat fenomen. Under kommande årtionden kommer ett stort antal människor bli tvungna att lämna sina hem som klimatflyktingar och vi kommer att stå inför extrema väderfenomen, missväxtår och problem med tillgång till rent vatten. Ekologiska problem kommer att skaka om hela vår värld.
I utbildningar inom teknikbranschen behandlas klimatfrågor som utvecklats till existentiella hot fortfarande främst som sidonoteringar. Detta måste ändras, för människan är en del av miljön och beroende av den. Om insektsbestånden fortsätter att rasa, kommer också människornas livsmedelsproduktion att rasa. Om haven fortsätter att försuras, upphör också fiskandet. Vi kan inte fortsätta förstöra miljön och förutsätta att inte vi själva förstörs på samma gång. Om klimatkriserna inte löses, förlorar alla andra frågor sin mening.
Även teknikbranschen måste svara på miljöns nödrop. Ekologiska perspektiv måste införlivas i all högskoleutbildning inom branschen. Samtidigt måste mängden tvärvetenskapligt samarbete ökas och experter inom andra branscher höras, till exempel humanvetenskapliga experter. Ingenjörer måste lära sig att identifiera olika världsbilder och tänka kritiskt, för vi kan inte lösa ekologiska problem ensamma.
Ingenjörer måste förstå världen som tekniken tillämpas i. Det är också av yttersta vikt att utvidga uppfattningen om ingenjörens ansvar. Ansvar måste tas inte bara för planerade tekniska lösningar, utan även för följderna av tillämpningen av lösningarna. Teknikens utveckling är en bidragande orsak till det aktuella nödropet från miljön. Vi har inte råd med att man med den senaste tekniken gräver den ekologiska gropen allt djupare.
VI KRÄVER
I Finland är högskolorna mycket aktade institutioner – och det av goda skäl. Finland är internationellt känt för sin höga kompetens, varav en anmärkningsvärd andel införskaffas via formella studier. Uppskattningen måste dock alltid förtjänas på nytt. Finlands högskolor har lyckats hjälpa samhället att förnyas både genom undervisning och forskning. Trots detta har högskolorna ännu inte lyckats svara på de krav som den pågående ekologiska krisen ställer och man uppmärksammar fortfarande inte de ekologiska ramvillkoren för mänsklig verksamhet i utbildningarna. Vi ställer inte följande krav bara för att ställa krav, utan för att hjälpa till att åtgärda brister och för att stödja högskolornas övergång till en hållbar grund.
- 1
HÅLLBAR KOMPETENS FÖR INGENJÖRER
Kompetens inom byggande av en hållbar värld måste inkluderas över hela linjen i kompetensmålen för högskoleexamen inom teknikbranschen och innefatta, men inte begränsas till följande teman.
⚬ Klimatförändringen, miljöförstöring och överkonsumtion av naturresurser,
⚬ Social hållbarhet, mänskliga rättigheter och människovärdigt liv samt
⚬ Historia och filosofi, särskilt ur perspektivet för etik inom teknik.
Högskoleutbildningar inom teknikbranschen måste förbereda de studerande på att stå ut med osäkerhet, ofullständighet och kompromisser. Ingenjörsutbildningen i dess nuvarande form behandlar världen svartvitt: enligt naturvetenskapen är saker och ting antingen rätt eller fel. Förståelse för olika lösningars konsekvenser måste förmedlas bättre än idag..
- 2
LÅT OSS GÖRA DE STUDERANDE TILL EXPERTER PÅ CIRKULÄR EKONOMI
Ingenjörsutbildningen har traditionellt sett haft en stark teknisk-ekonomisk dimension. Granskning som baseras på linjär ekonomi är kompetens som föråldras snabbt, då samhället går över till cirkulär ekonomi. Cirkulär ekonomi som helhet är ett nytt ekonomisystem som kräver förändringar i tankesätten. Det är mer invecklat än det nuvarande systemet och implementeringen av det kräver ansenliga mängder tid. Studietiden är den mest gynnsamma tiden att införliva nya tankemodeller.
Kompetens inom cirkulär ekonomi kommer att betonas ännu mer i tiden i samhället som följer på coronans framfart. Tillgången på råvaror försämras i det nuvarande ekonomisystemet och produktionskriserna går att undvika genom att gå över till cirkulär ekonomi, där sluten återvinning av material har ordnats så långt det är möjligt. Samtidigt förstärker cirkulär ekonomi samhällets hållbarhet med tanke på de chocker som orsakas till exempel av väderfluktuationer på grund av klimatförändringen, pandemier och globala ekonomiska kriser. Den högre graden av komplexitet på den cirkulära ekonomins skala betonar teknikbranschens roll ännu mer: vi kan inte implementera cirkulär ekonomi utan digitalt stöd, såsom planering med hjälp av artificiell intelligens och plattformar för den cirkulära ekonomins marknader.
Rekommenderade referensramar för behandling av ämnet: den cirkulära ekonomins värdekedjor, digitaliseringens roll inom cirkulär ekonomi, Circular Design Guide
- 3
INGENJÖRENS EGEN ROLL SOM SAMHÄLLSBYGGARE
Utöver den finska regeringens ambitiösa klimatmål har Europeiska unionen gjort lyckade val då den har betonat hållbar utveckling som en central strategi för världsdelen. EU:s mål särskilt gällande cirkulär ekonomi och koldioxidneutralitet saknar globalt motstycke. Valen gällande utvecklingen av vår gemensamma världsdel har redan gjorts. Högskolesektorn bör stödja denna utvecklingsriktning med hjälp av utbildning, eftersom den är den mest betydande av alla kanaler för påverkan.
Utöver de ovan nämnda grunderna har våra krav en solid ekonomisk grund. När det känsliga miljöekosystemet till följd av klimatkrisen uppvisar symptom i allt större utsträckning, är det uppenbart att varje land inom kort strävar efter hållbarhet. Pionjärskap och ledarskap inom hållbara tekniklösningar gynnar även de ekonomiska målen. Ett starkt samförstånd råder om detta både bland politiska partier, fackförbund och näringslivet.
Rekommenderade referensramar: EU Green Deal, EU Circular Economy Strategy, Marins regeringsprogram, Akavas klimatprogram, Finlands Näringsliv EK:s klimatriktlinjer
- 4
TVÄRVETENSKAPLIGT SAMARBETE ÄR EN FÖRUTSÄTTNING FÖR HÅLLBARA LÖSNINGAR
Mänskligheten har försatt sig själv och sin livsmiljö i de nuvarande miljökriserna med hjälp av teknik och samtidigt är lösningarna på kriserna starkt avhängiga tekniken. Vi har inte längre råd att göra liknande kortsiktiga teknikval som vi hittills har gjort. Ingenjörsutbildningen bör också förbereda de studerande på att utvärdera de tekniska lösningarnas lämplighet i ett tvärvetenskapligt samarbete, för att man ska kunna trygga samtidigt förverkligande av ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet.
Vi är mycket glada för ingenjörskårens starka yrkesstolthet, men vi kan inte underskatta andra vetenskapsgrenar. Samarbete mellan branscherna är en förutsättning för att hitta optimala och hållbara lösningar, och därför borde ingenjörerna studera i tvärvetenskapligt samarbete, där man analyserar och löser komplexa problem. Även forsknings- och undervisningspersonalen bör öka det tvärvetenskapliga samarbetet med undervisnings- och forskningsverksamheten, till vilket man också bör uppmuntra i högskolornas interna anslagsfördelningsmodell.
För att trygga ett mer övergripande perspektiv kräver också den interna mångsidigheten inom teknikbranschen en förbättring. Vi behöver studerande med olika värdegrunder från så mångsidiga bakgrunder som möjligt. Samtidigt måste studiekulturen inom teknikbranschen möjliggöra inkludering och samhörighet för alla. Detta kräver åtgärder från såväl högskolorna som studentgemenskaperna.
Rekommenderade referensramar för behandling av ämnet: FN:s mål för hållbar utveckling, komplexitetsteori, Cynefin, Double-loop learning
- 5
FORTBILDNING FÖR LÄRARE
Vi vet att lärarkåren inom teknikbranschen i den nuvarande situationen inte är redo för de förändringar vi efterlyser: om undervisningspersonalen redan hade anammat den uppmärksamhet som miljökriserna kräver, skulle dessa frågor redan vara synliga i innehållen i den nuvarande undervisningen. Lärare måste fortbildas till den erforderliga kompetensen. Det optimala vore en fortbildning som är skräddarsydd för varje högskolas individuella behov, men med tanke på de knappa resurserna har detta manifest utarbetats för att stödja också självstudier för lärare genom de framlyfta referensramarna och innehållen. Vårt främsta mål är ändå bättre resursfördelning till hållbar undervisning.
Inhemska webbkurser för självstudier: ilmasto.nyt, kiertotalous.nyt, leadership for sustainable change, Sitras undervisning i cirkulär ekonomi, Climate Universitys utbud
Utländska webbkurser finns till exempel i tjänsterna: edX, coursera, Udemy
Rekommenderade referensramar för behandling av ämnet: Planetary Boundaries, Doughnut Economics, FN:s mål för hållbar utveckling, Index of Sustainable Economic Welfare ISEW, Genuine Progress Indicator GPI, UNEP Environmental and Social Sustainability Framework
- 6
KONKRETISERING AV HÖGSKOLORNAS HÅLLBARHETSPRAT
När man lyssnar på brandtal är det lätt att få för sig att högskolorna redan ny arbetar systematiskt för hållbar utveckling. Hållbarhetspunkterna i högskolornas strategier syns dock inte vardagen på campusarna. Alla högskolor borde också implementera hållbarhetsutmaningen som en genuin strategisk tyngdpunkt.
Inom teknikbranschen är företagssamarbete starkt också i undervisningen, men förhållningen till företagspartner är fullständigt okritiskt. Det är värdefullt att studieinnehållen konkretiseras med exempel inom näringslivet, men som motvikt till detta måste man lyssna på civilsamhället, såsom miljöorganisationer. Organisationer som har olika perspektiver säkras att varje tema behandlas rättvis.
VI VILL STÖDJA HÖGSKOLORNA I FÖRÄNDRINGEN
Med detta manifest uppmanar vi högskolelärare inom teknikbranschen att genomföra nödvändiga och oundvikliga förnyelser. Vårt samhälle tar steg mot en hållbar utveckling – så också högskoleundervisningen inom teknikbranschen förr eller senare. Vi har inte längre tid att vänta på att förändringen ska ske någon annanstans, eftersom krisen redan är ett faktum. Därför vill vi påskynda aktörerna med vårt initiativ.
Vårt manifest är en inbjudan till kontinuerlig dialog. Vi vet att högskolorna har knappa resurser och påtryckningar kommer från olika håll. Vi tänker inte lämna högskolorna ensamma med detta arbete, utan vi är redo att stödja högskolorna i förändringen. Med samarbete lyckas vi!
Vänliga hälsningar.
Engineers for Climate Action
UNDERTECKNADE
ORGANISATIONER
Karelia-ammattikorkeakoulu
Tekniikan akateemiset TEK
Insinööriliitto
Suomen ylioppilaskuntien liitto ry (SYL)
Viite - Tieteen ja teknologian vihreät
Eksergia.fi - Avoin verkkokoulu energiatehokkaasta rakentamisesta
Aalto-yliopiston ylioppilaskunta
Centria-ammattikorkeakoulun opiskelijakunta COPSA
Hämeen ammattikorkeakoulun opiskelijakunta HAMKO
Karelia-ammattikorkeakoulun opiskelijakunta POKA
Lappeenrannan teknillisen yliopiston ylioppilaskunta
Metropolia Ammattikorkeakoulun opiskelijakunta METKA
Oulun yliopiston ylioppilaskunta (OYY)
Tampereen ylioppilaskunta TREY
Turun yliopiston ylioppilaskunta
Vaasan yliopiston ylioppilaskunta
Lappeenrannan Insinööriopiskelijat LapIO ry
Aalto-yliopiston Arkkitehtikilta ry
Aalto-yliopiston Sähköinsinöörikilta ry
Automaatio- ja systeemitekniikan kilta ry
Fyysikkokilta ry
Informaatioverkostojen kilta Athene ry
Inkubio ry
Koneenrakentajakilta ry
Materiaali-insinöörikilta ry
Nucleus ry
Rakennusinsinöörikilta ry
Sähkökilta ry (Skilta)
Teekkarikomissioyhdistys ry
Teknis-luonnontieteellinen kilta Hiukkanen ry
Teknologföreningen
Tampereen TietoTeekkarikilta ry
Tutti ry
Ympäristöteekkarikilta ry (YKI)
Edustajistoryhmä Vihreämpi Aalto
PERSONLIG
Satu Hassi, TkL, kansanedustaja (vihr)
Risto Linturi, DI, tulevaisuudentutkija
Reijo Karhinen, työelämäprofessori, vuorineuvos
Peter Lund, professori, Aalto-yliopisto, Suomen ilmastopaneelin jäsen
Lassi Linnanen, professori, LUT-yliopisto, Suomen kestävyyspaneelin jäsen
Atte Harjanne, DI, kansanedustaja (vihr)
Merja Strengell, DI
Hannele Pokka, OTT, ympäristövastuun työelämäprofessori, Helsingin yliopisto
Janne M. Korhonen, DI, tutkijatohtori, LUT ja Turun kauppakorkeakoulu
Vesa Silfver, DI, toimitusjohtaja
Pia Björkbacka, SAK, VNK:n kestävän kehityksen neuvottelukunnan jäsen
Mariko Landström, DI, asiantuntija, Sitra
Jenni Pitko, arkkitehti, kansanedustaja, Vihreän eduskuntaryhmän puheenjohtaja (vihr)
Mari-Leena Talvitie, DI, kansanedustaja (kok), Tekniikan akateemiset TEKin hallituksen puheenjohtaja
Markku Markkula, Vice-President, European Committee of the Regions
Aino-Kaisa Manninen, DI, opiskelija
Jaakko Stenhäll, DI, apulaispormestari, Tampereen kaupunki
Maria Kultanen, DI
Paavo Kosonen, TkL, KTM, kehityspäällikkö, Turun yliopisto
Tero Kauppinen, DI
Jarmo Heimo, arkkitehti
Janne Ollenberg, ME, IoT tiimin vetäjä, Suomen partiolaiset ry, ICT arkkitehti
Sanna-Liisa Sihto-Nissilä, DI, FT, tutkijatohtori, Aalto-yliopisto, Climate.now-opettaja
Heikki Sorasahi, DI, erityisasiantuntija, Ympäristöministeriö
Emma Sairanen, Nuorten Ilmastodelegaatti, Nuorisoalan kattojärjestö Allianssi ry
Jari Hämäläinen, professori, LUT-yliopisto
Aino Tuominen, DI
Leila Kurki, VTL, STTK, Kestävän kehityksen toimikunta jäsen
Ella Lahtinen, DI, hallituksen jäsen ja kiertotalousryhmän puheenjohtaja, RIL
Saara Hyrkkö, DI, kansanedustaja (vihr), vihreän eduskuntaryhmän varapuheenjohtaja
Tuuli Miinalainen, DI, väitöskirjatutkija, Itä-Suomen yliopisto
Peppi Seppälä, Vihreiden nuorten hallituksen jäsen, Aalto-yliopisto
Arto Kyyhkynen, Laivanrakennusinsinööri
Hasse Nylund, DI, yliopisto-opettaja
John Millar, D.Sc., university lecturer, Aalto-yliopisto
Jari Lampinen, Insinööri (AMK)
Veli-Matti Vuori, DI, Senior Adviser, RoboRollo Oy
Mika Järvinen, D.Sc. (Tech.), Associate Professor (Tenured), Aalto University
Hanna Paulomäki, maajohtaja, Greenpeace Suomi
Ulla Aresvuo, Bio- ja elintarviketekniikan insinööri
Aki Suokko, FT, yliopettaja, Centria-ammattikorkeakoulu
Tuomas Riski, DI, KTM, toimitusjohtaja, Norsepower Oy
VILL DU UNDERTECKNA MANIFESTEN?
contact: jussi-pekka.teini(at)tek.fi